”Första tiden hemma”

Äntligen!!!.....Det är nu det börjar!!!
Nu är vi föräldrar på riktigt.....
i vardagen, i nöd och lust (även här) och för evigt!

Det är också nu man får lov, att på allvar, lära sig sålla bland alla måsten/råd/pekpinnar.

Det är nu vi ska hitta precis rätt ”magkänsla” så att vi gör,
för just vår familj och för just vårt barn, rätt val!

Våra val kommer att betyda det mesta för hur vårt barn kommer att knyta an,
samspela, utvecklas och växa upp!
Även om vårt barn har sina genetiska förutsättningar och också sin alldeles egna

 ryggsäck så betyder ändå det som händer framåt så otroligt mycket mer!

Vi har tagit på oss ett ansvar och ett jobb som ändå kommer att ge oss tusen gånger mer tillbaka!!!!!!

Det här tar tid!!! Och det kommer att gå i vågor!!!
Men det är en underbar utmaning!!!

Det viktiga är att vi söker efter alternativ till hur man kan göra så att vi med inlevelse kan göra rätt val!

En ”Gyllene regel” kan vara att söka efter en väg mittemellan alla ytterligheter
och sen sakta kunna sträva åt det håll man vill och som passar hela ens familj bäst!
Vi har ju nu alla fått nya ”roller”! Vårt barn är kanske för första gången barn till någon
 och vi vuxna ska ju hitta vår föräldraroll till just det här barnet
samtidigt som vi också har vår egen relation till varandra som älskande par att ta hänsyn till.

Förhoppningsvis har vi nu när vi landar på Svensk mark lärt känna vårt barn så pass att vi på ett

ungefär vet vad vi ska ge barnet att äta, hur barnet sover och hur vi ska göra med blöjor….….
kanske också lite om barnets personlighet?

Men redan innan vi är hemma måste vi göra det första stora valet!
Hur gör vi med släkten kontra anknytningen?

Man kan väl säga att ena ytterligheten är att låsa in sig totalt och inte träffa en enda människa på ”evigheter” och den andra är att låta sitt barn vandra runt i famnen hos hela släkten,
på ”Öppna Förskolan” och fixa barnvakt redan första veckan!
Mycket hur man gör beror ju också på hur ens barn, familj, släkt och vänner är, gör, förstår och har det.

Här kommer några olika ”medelvägar” för allra första början….

Man kan:
*Låta släkt och vänner möta upp på tex Arlanda
eller komma hem på besök alla samtidigt ganska fort....
för att beundra….lite på håll! (Å sen är man av med dom….!)

*Göra utflykter tex lekparker, affärer, fotbollsmatcher osv
där man inte har någon relation till de andra och barnet är nära en själv.
 
Just när det gäller samspel och anknytning så kanske en liten utflykt nu och då
 kan ge oss gemensamma upplevelser att prata om.
Samma lilla utflykt flera gånger ger ju också barnet ord på det som händer.
Man får ju känna efter vad som känns rätt!!!

Rutiner och struktur.
Men det viktigaste av allt för anknytningen är att vi hittar rutiner och får struktur i tillvaron.
Då får vi tid över för att knyta an genom närhet och samspel.
 Genom lek, sång, sagor och framför allt samtal tränar vi detta samspel som tillsammans

med närhet är en bra grund för anknytning.
Och det är inte just klockslagen som är viktigast utan det är ordningsföljden!

Förslag på dagsrutin:
*Vakna med lite ”mys” i sängen. Ett tips för framtiden är att inte göra en ”rivstart”
utan ”morna” sig i lugn och ro. Kanske en liten saga? Välling?
*Frukost tillsammans.
*Påklädning, tvätt/tandborstning/hårborstning.
*Morgonbestyr- plocka undan frukost, bädda, dammsuga osv.
*Mellanmål.
*Promenad… till lekparken eller affären.
*Lunch och undanplock.
*Vila/sovstund……saga/sång/ramsa.
*Mellanmål.
*Gå ut eller leka inne. Ev ärenden….Hushållsarbete.
*Middag.
*Leka
*Kvällsrutin…bad, saga, välling, tandborstning.
*NattiNatti!!!!

Det allra viktigaste för barnet är att få vara tillsammans med familjen
 och uppleva saker i lugn och ro!

 

Barn kan behöva få utforska världen……… och sig själva!!!
Var är naturligare att börja än hemma???

Aktiviteter (av den styrda sorten) kan vi ägna oss åt när vi landat riktigt tillsammans
(vilket många upplever kan ta upp till ett helt år).

Först när vi på allvar ”vågar” ha konflikter med och kan säga nej till vårt barn är vi trygga med varandra.

Sovandet

Åsså har vi det här med sovandet!
Kan vi sova tillsammans är det naturligtvis extra bra för anknytningen,
men funkar det inte så måste vi komma ihåg att knyta an det kan vi göra hela dygnet annars,
men sova det har vi bara några timmar på oss till!!!!!
Uttröttade människor, både stora och små, har säkert svårt att orka knyta an och vara glada!
Så sov gott!!!!

 

Var och hur kan ha mindre betydelse…….
Sen hur mycket de små behöver sova…..det varierar! Men man brukar nog säga någonstans
mellan 10-12 timmar de första åren……
Om barnet sover alldeles för lite kanske man bör kolla upp varför?
Det kan ha en sån enkel orsak som att det är för
 varmt/kallt/tyst/ljudrikt/mörkt/ljust/ensamt/för nära eller så…………
men det kan också betyda att ditt barn är ”hyperaktivt” av någon anledning
(behöver inte vara allvarligt - barn kan ha svårt att komma till ro av olika anledningar),
som kan behöva rättas till.

Ätandet

Vår oro gäller ju mest att barnet äter för lite….eller för mycket?
Man kanske ska säga att om vi håller koll på vikten så märker vi ju om barnet äter lagom mycket eller inte.
Omställningen kan ju göra att barnet verkar hungrigt hela tiden………eller tappar aptiten!

Beter sig barnet i övrigt som det ska (sover, leker osv och inte kräks eller så)
 så kan vi ha is i magen och se hur det går med vikten innan vi gör nåt drastiskt.
Ett barn som ofta fått vara hungrigt innan vi får dom äter naturligtvis som om det snart vore slut på all mat.
Men det brukar lugna ner sig med tiden när barnet upptäcker att mat finns när man är hungrig.

Det viktiga är att det man ger barnet att äta är sånt som känns vettigt.
Det barn som inte provar om dom får välja det ”gottaste” är inte fött ännu!
Man kan ju ha som regel att man inte leker vid matbordet.
Att skapa en lugn matsituation spar en massa framtida tjat och bråk.